Nyheter 

När cancern kryper nära inpå

Cancer. Ett ord som är laddat med så mycket känslor. Sorg, ledsamhet, orättvisa, besvikelse, irritation. Cancer som år efter år tar våra medmänniskor ifrån oss. Det är klyschigt att säga men alla drabbas. Det spelar ingen roll vem som får diagnosen – cancer är en sjukdom som påverkar alla, antingen fysiskt eller psykiskt.

Malin Thorneman är 21 år gammal och är till utsidan en helt vanlig person. Malin arbetar i en restaurang, bor med sin pojkvän i en lägenhet i Helsingborg, umgås med sina vänner och tränar när det finns tid. Ett helt normalt och typiskt svenskt liv. Vad som inte syns på utsidan är alla känslor och tankar hon dagligen brottas med. För ett par år sedan fick Malins morfar en cancer-diagnos och det är ingen lätt match, varken för Malins morfar, Malins familj eller för Malin själv.

Att leva med en cancersjuk morfar är inte lätt men när Malin får komma ut i naturen kan hon inte låta bli att le. Foto: Angelica Bengtsson.

”På nått sätt försökte jag intala mig själv att det inte var så farligt, och förtränga det.”

Är det farligt? Vad kommer hända? Kommer min morfar att dö? Och hur fortsätter jag själv leva när min morfar är sjuk? Detta var frågor som Malin frågade sig själv när hon fick beskedet. Det har gått några år och Malin har bearbetat, och så gott som det går, accepterat situationen. Ett tankesätt som Malin tycker är viktigt är att inte se personen som sjuk. En person är aldrig sin sjukdom, en person är fortfarande en person och det är viktigt att komma ihåg.
-Jag ser inte morfar som sjuk alltid, jag imponeras mer av hans styrka, säger Malin. Hon tycker det är påfrestande att veta om sjukdomen men samtidigt visar inte hennes morfar den svaga sidan så ofta.

Samtidigt som Malin slåss med alla dessa tankar och känslor kring hennes morfars liv så har hon ett eget liv att leva, och det är viktigt. Våren 2018 flyttade Malin till Barcelona för att läsa spanska och testa på något nytt. Den där känslan av dåligt samvete när du själv mår bra och kan leva livet men vet att någon i din närhet inte kan det, den känslan kan ta kål på dig. Malin berättar att det var tufft att lämna Sverige när hennes morfar inte mådde bra.
-Även om det är jobbigt så vet jag att jag måste fortsätta leva mitt liv. Jag tror också att han uppskattar att se mig följa mina drömmar i livet, säger Malin och ler.

Att leva med cancern runt omkring sig är tufft. Cancer är en sjukdom som inte bara drabbar den enskilde personen utan alla i närheten. Barn, barnbarn, syskon, partners, vänner och arbetskollegor. Cancer drabbar alla på ett eller annat sätt. Att som anhörig traska in på sjukhuset och se sin närstående i sjukhuskläder, liggande i en sjukhussäng med en vetskap att cancern sakta försöker ta över personens kropp. Varje sekund som går kan vara en sekund närmre döden, och du bara står där och tittar på. Inte för du inte vill hjälpa till men för att du inte kan.
-Det är fruktansvärt, men någonstans mitt i detta har jag börjat acceptera att det är såhär livet är, säger Malin.

Malins morfar på väg till en av alla behandlingar han genomgått de senaste åren. Foto: privat. 

För att tackla motgångarna tror jag det är viktigt att vara tillsammans

Trots en sjukdom och mycket känslor så tror Malin att det är viktigt att behandla varandra som vanligt. Att våga skratta när tillfälle ges men också tillåta sig själv att gråta när det behövs. Det är många hinder på vägen men allt blir lättare om man är tillsammans.

Att stötta någon i medgång är lätt. Det är roligt, kul och ger en själv lite glädje också. Men hur stöttar man en person som fått en cancer-diagnos? Malin säger att hennes viktigaste uppgift är att fortsätta vara barnbarn till sin morfar. Han vill fortfarande höra vad hon gjort om dagarna och det berättar hon gärna för honom.
-Allt nytt och spännande som händer i mitt liv ger honom någon form av livsgnista och det är något av det finaste jag kan ge honom, säger Malin.

Dessutom försöker Malin besöka sin morfar under de bra perioderna han har mellan sina behandlingar och som sagt, bara vara tillsammans.
-Att komma dit och dricka en kopp kaffe och visa några bilder för honom kan bli höjdpunkten på hans dag, och att få se ett leende från honom är det bästa jag vet. 

”Min morfar är den starkaste jag vet och jag är så imponerad av honom.”

Malins morfar har levt med cancer i några år och gått igenom många tuffa behandlingar som bryter ner kroppen ordentligt, både cellgifter och strålbehandling. Och hans mående pendlar upp och ner hela tiden. Malin menar att det självklart alltid finns en rädsla att hans sämre perioder ska blir fler än de bra perioderna. Behandlingarna ska på något sätt förlänga livet, men det finns risker med allt. Malin har tänkt en del på hur livet blir sen, när hennes morfar inte finns längre.
-Morfar är gammal, och det gör det på något vis lättare att acceptera sjukdomen. Jag är tacksam för allt jag gjort med honom men livet måste liksom fortsätta sen.

Malin vill än en gång poängtera hur viktigt det är att hon får leva sitt liv utan dåligt samvete.
-Det sista jag vill känna den dagen morfar lämnar oss är att jag ångrar något. Det gör jag verkligen inte. Jag träffa honom ibland, skrattar ibland och blir arg ibland. Jag förtränger att han har cancer och fokuserar på att umgås med min morfar så som jag alltid gjort förut. Sedan åker jag hem och lever mitt liv och det måste jag få göra. Mitt liv fortsätter den dagen morfar går bort, hur tufft det än kommer att vara. Men han är stark och förhoppningsvis har jag i alla fall hälften av den styrkan inom mig.

Cancer är idag en av de största folksjukdomarna vi har och enligt Cancerfonden drabbades över 60 000 personer av cancer 2016. Minst en av tre svenskar kommer under sin livstid få ett cancerbesked. De två vanligaste cancerformerna är prostata- och bröstcancer. Men hur uppstår cancer? Titta på klippet för att veta mer!  

Angelica Bengtsson

Related posts