Nyheter 

Det största hotet – klimatförnekare

Det blir allt varmare på vår planet. Glaciärer smälter, vattennivån stiger, väderförhållanden och naturkatastrofer blir mer extrema. Forskningen är enad om att det är människan som orsakar den globala uppvärmningen. Trots det finns det människor som är skeptiska till den mänskliga påverkan på klimatförändringen. De kallas klimatförnekare, men vilka är de och hur ska de bemötas för att inse allvaret?

Alarmet ringer. Det är måndag morgon och vinter i det avlånga landet Sverige. Termometern utanför fönstret visar två grader. För andra året i rad är det en ovanligt mild vinter och du ser bara fördelar med det. Du slipper skrapa bilen på rutan, skotta och ha på dig din allra tjockaste vinterjacka som du inte känner dig helt bekväm i. Om en timme ska du vara på plats på jobbet. När du öppnar dörren från ditt mörka sovrum blir du bländad av ljuset från lamporna i vardagsrummet. Alla lamporna i lägenheten har varit tända under natten, vilket innebär en energiförbrukning på 10 368 watt. Om du hade valt lågenergilampor istället för vanliga hade din energiförbrukning varit 80 procent lägre den här natten. Du reflekterar inte över det, utan endast över hur torr du är i munnen. Du går in till köket, sätter på kranen och fyller ett glas vatten. Det rinner vatten från kranen medan du dricker. När du har druckit halva glaset tar du en paus och andas. Du funderar en stund, dricker lite till och börjar plocka fram frukosten. Du brer två mackor med ost och häller upp ett glas med juice. Mitt uppe i ätandet störs du av ett sus. Du kollar upp från tallriken och ser att kranen står på. Det har gått tio minuter sedan du satte på kranen och under den tiden har 60 liter rent vatten har förbrukats. Du överväger om det är värt att resa sig upp och stänga av kranen för att slippa det irriterande ljudet av porlande vatten. Nej tänker du och fortsätter äta.

Tio minuter och 120 liter förbrukat vatten senare är du mätt och belåten. Tallriken och glaset ställer du på diskbänken och kranen stänger du av i förbifarten till toaletten. Dags att bli ren och fräsch. Du duschar varmt och länge. Under schamponeringen och intvålningen låter du vattnet stå på och värma din kropp.

Tjugo minuter och 240 liter förbrukat vatten senare är du klar. Dags att fräscha upp tänderna.

Du sätter på vattenkranen, igen. Tandborsten blöts lite lätt innan du tar på tandkräm och börjar borsta. Du borstar noggrant och länge. Du tänker att det är viktigt att ta hand om tänderna eftersom de ska hålla hela livet. Samtidigt rinner liter efter liter vatten ner i handfatet. Två minuter och 12 liter förbrukat vatten senare är du klar. Du gå ut på parkeringen utanför lägenheten och sätter igång din bensindrivna bil. Inte med den anledningen att du ska åka till jobbet nu direkt utan för att den ska hinna värmas upp innan det är dags för avfärd. Du är en lättfrusen person som helst inte kör en ouppvärmd bild om yttertemperaturen är under tre grader. Idag är det två grader. Röken väller ut från avgasröret samtidigt som du packar ihop det sista uppe i lägenheten.

Femton minuter senare har cirka fyra kilo giftiga avgaser lämnat ditt avgasrör. Du står påklädd i hallen med jobbväskan i ena handen och soppåsen i andra. Eftersom du var extra snabb under morgonen hann du samla du ihop allt skräp i en enda stor soppåse. Matrester, glasburkar, papp- och plastkartonger, tidningar, aluminiumburkar och elektronik ligger blandat huller om buller. Du släcker i hallen, men lämnar alla resterande lampor i lägenheten tända. Innan du sätter dig i den uppvärmda bilen slänger du soppåsen i brännbart. Mot jobbet. Femtio meter från din lägenhet passerar du stationen. Du känner tacksamhet för att slippa vara en av de människorna som behöver stå där och trängas på bussar, tåg eller tunnelbanor varje morgon. Kollektivtrafik alltså, vilket skämt. Så mycket främmande människor på alldeles för liten yta och till vilken nytta? Visserligen är det billigare att åka kollektivtrafik än bil till jobbet varje dag, men det är det värt. Du stannar på en mack för att köpa en kaffe. Du lämnar bilen med tändningen på. Rök väller ut från avgasröret samtidigt som du står i kön och väntar på att få betala. Fem minuter senare är du tillbaka inne i bilen och på väg mot jobbet. Efter en halvtimmes bilkörning och 9,4 kilo koldioxidutsläpp senare är du framme på kontoret.

Det här var ett exempel på hur en morgon för en klimatförnekare kan se ut. En klimatförnekare tvivlar på att det är människan som står till ansvar för den pågående klimatförändringen. Därför ser de inte så allvarligt på om de glömmer stänga av vattenkranen eller skippar att källsortera. Uppfattningen om hur mycket människan bidrar till klimatförändringen och hur stor omfattning den har, kan skilja sig åt mellan klimatförnekare. En del hävdar att det inte pågår någon global uppvärmning över huvud taget, medan andra bekräftar den globala uppvärmningens existens men anser att människans påverkan är överdriven.

99 procent av all forskning visar motsatsen. På grund av människan har utsläppen av växthusgaser ökat kraftigt i atmosfären, vilket bidrar till en ökad temperatur både över och under vattenytan. Sedan 1800-talets andra hälft har den globala genomsnittstemperaturen stigit med närmare en grad. Det meddelar FN:s klimatpanel (IPCC) som arbetar utifrån ett vetenskapligt perspektiv med att förse världen med nödvändig information om den rådande klimatförändringen.

Globala temperaturavvikelser från 1880 till och med 2018. Noll är medeltemperaturen från åren 1951-1980. Den svarta linjen är årliga medelvärden medan den röda representerar medelvärden över 5 år. Bilden är publicerad av NASA.

I nästan 200 års tid har människan påverkat klimatet. Dock var det inte förrän industrialiseringen tog fart på riktigt som temperaturen började stiga märkbart. Utsläppen av koldioxid såsom förbränning av fossila bränslen (olja, gas och kol) är den största anledningen till klimatförändringen. Sedan år 1990 har utsläppen ökat med nästan 50 procent. Konsekvenserna av miljöförstöringen är att glaciärer smälter, vattennivån stiger, väderförhållanden och naturkatastrofer blir mer extrema. Idag drabbas framförallt den fattigare delen av världen som är beroende av lokala resurser. Översvämningar och torka gör att människor måste fly från sina hem för att kunna försörja sig. Temperaturökning har också negativ påverkan på ekosystemet. Förändringar i den biologiska mångfalden innebär att djur- och växtarter riskerar att dö ut.

Hur kommer det sig att vissa människor förnekar den globala uppvärmningen? Martin Eriksson är student på Jönköpings University och försöker själv leva en hållbar livsstil. Han tror att många klimatförnekare känner en rädsla över klimatkrisens konsekvenser. ”För att slippa onödig oro och ångest väljer de att inte tro på den”, säger Eriksson. Det blir den lätta vägen ut helt enkelt. På samma sätt som att en konflikträdd person undviker konflikter, undviker en person som är rädd klimatkrisen alla tecken på klimatförändringar.

Tidigare forskning visar att det är vanligare att politiskt konservativa och män är klimatförnekare. Att den största klimatförnekaren av alla är USA:s nuvarande president är alltså ingen tillfällighet. I många fall handlar det om att skydda sina politiska och ekonomiska intressen. Industrier som producerar olja och högerextremister är de två största grupperna av klimatförnekare. I båda fallen organiserar de sitt motstånd genom att sprida desinformationskampanjer gällande klimatkrisen. Ju fler de kan övertyga om att klimatkrisen är en överdrift, desto mer pengar i egen ficka och desto större politisk makt.

USA:s president Donald Trump är en av alla klimatförnekare. Fotograf: Gage Skidmore 

Hur ska vi få klimatförnekarna att inse allvaret? Vår planet är i fara och förändringen måste ske nu, inte imorgon eller om 30 år. Det första och kanske viktigaste steget är att utbilda allmänheten om vetenskap. När fler människor förstår och kan ta till sig vetenskapen får de bevis på att människan är boven i dramat. Eftersom klimatförnekarna själva tvivlar på forskningens legitimitet, blir det svårare för dem att fästa sina argument och få stöd av en redan påläst och kunnig allmänhet.

Nästa steg är att ta reda på hur klimatförnekarna är organiserade och hur deras verksamheter finansieras. Som tidigare nämnt är de två största motståndsgrupperna industrier som producerar olja och högerextremister. När vi ser igenom deras desinformationskampanjer och förstår att dessa är utformade för att tjäna ännu mer pengar och vinna ännu mer politisk makt, får vi en större tillit till vetenskapens slutsatser om klimatförändringen. För att få med sig Donald Trump och andra konservativa världsledare som har ett stort inflytande på andra klimatförnekare, men också har den politiska makten att göra skillnad, kan en strategi vara att omformulera klimatfrågan från en miljöfråga till en säkerhet- eller hälsofråga. Säkerhet och hälsa prioriteras nämligen i allt högre grad av politiska ledare som befinner sig långt ut på högerskalan.

Avslutningsvis krävs det internationellt samarbete och en gemensam strategisk målsättning för att minska utsläppen och hitta nya energilösningar. Parisavtalet från 2015 är en sådan typ av målsättning där länder tillsammans arbetar för att minska utsläppen. Utöver det måste varje enskild individ se över sina egna levnadsvanor. Hur kan du förändra ditt levnadssätt för att leva mer hållbart? Kanske kan du bli bättre på att stänga av kranen när du borstar tänderna, schamponerar dig och diskar? Eller kan du bli bättre på att källsortera och minska dina bil- och flygresor? När vi väl inser att varje liten sak vi förändrar i vår vardag gör skillnad, det är då vi kommer kunna göra stora framsteg.  

Antonia Conradsson

Related posts