Nyheter 

Från småstadshockey till att spela över atlanten

Daniel har spelat ishockey i hela sitt liv och åkte till USA för att spela, men han tröttnade och återvände till Sverige för att börja studera istället. Var det rätt val han gjorde?

Daniel Johansson är en 24 år gammal kille, född 6 september 1997 och är uppvuxen i Falköping, en liten stad i Västra Götaland. Han gillar att kolla på fotboll med sina vänner och är väldigt intresserad av matlagning. Daniel är väldigt målinriktad och vet vad han vill göra med sitt liv, han har varit med om väldigt mycket trots sin unga ålder.

Hans hockeykarriär började redan i tre-fyra årsåldern när hans pappa tog med honom till ishallen. Ett minne som fortfarande finns från den tiden var att dom hade med sig både bullar och varm saft som mamma hade gjort. Daniels första lag som han spelade i var Blue Riders, vilket är Falköpings egna lag och det är där som han har fostrats och han spelade där fram till 15 års åldern. Positionen som han spelat i under alla år är forwards vilket är att man spelar framåt och är nära motståndarlagets målvakt. När det var dags att välja gymnasium var det ett självklart val att det skulle bli ett hockeygymnasium, frågan var bara vilket lag det skulle bli, och han hade några alternativ att välja mellan men det slutade med att han började spela i Nässjö HC. Det skulle bli stora förändringar eftersom det innebar också att han skulle bli tvungen att flytta hemifrån och till eget hushåll vid 16 års ålder. 

Att ha flyttat hemifrån vid så ung ålder har lärt mig mycket, till exempel att ta hand om mig själv och jag har mognat väldigt mycket, man har växt väldigt mycket som person. Jag har också flyttat runt i många olika städer och jag tycker det är kul att se nya ställen och träffa nya kompisar så det har funkat bra. Det gör mycket att man har en stöttande familj vilket jag haft, som har funnits där och hjälpt till mycket. 

Daniel 13 år i laget Blue Riders

Efter ett år i Nässjö och på hockeygymnasiet var det dags att söka sig vidare, Daniel kände att det var dags att byta lag eftersom dom åkte ner från J18 serien. Han ville spela i den divisionen vilket dom inte längre skulle göra. Han hade en kompis som spelade i IK Oskarshamn och de hade varit intresserade av Daniel så därför blev det också dit han flyttade. Detta innebar ett nytt gymnasium, ny klass, nya kompisar, nytt lag och ny lägenhet. Det var även här som Daniel har trivts bäst bland alla lag han spelat i, det är från gymnasietiden som han har många bra minnen ifrån, alla lagkamrater och matcher dom spelat osv. Daniel tog studenten efter två år i Oskarshamn och därefter gick flyttlasset vidare fast ännu längre bort nämligen USA. 

Det är ju en lång process att börja spela i ett annat land, hur gick du tillväga?

Jag var på ett läger i Norrtälje och där var det massa lag från Amerika som var där och tittade och ville ha över spelare till sina lag. Sen fick jag lite olika erbjudanden och valde först laget Billings bulls som ligger i Montana så jag åkte dit tillsammans med en kompis från Oskarshamn. Vi bodde hos en värdfamilj, men tyvärr var laget ganska dåligt så vi fick byta till ett bättre lag och laget vi bytte till var rankad som tvåa i hela USA i den serien vi spelade i (NA3HL). Laget vi bytte till hette Binghamton Jr Senators, vilket låg i Binghamton och tillhör New York. Det var likadant där att vi fick bo hos en familj, tyvärr blev min kompis skadad i höften så han fick åka hem och jag blev kvar själv. Värdfamiljen jag bodde hos var jättesnälla, dom hade tre barn också var det en mamma och pappa. Det var föräldrarna som ägde hockeyrinken så det blev en hel del tid spenderad där. Jag jobbade inte eller pluggade så under dagarna blev det ganska långtråkigt när man inte tränade eller hade matcher. Upplevelsen är jättehäftig och kul att ha gjort detta, jag har fortfarande bra kontakt med familjen där och har tillochmed hälsat på dom efteråt. Det enda tråkiga är väl att vi gick till slutspel och fick åka till Chicago och möta dom andra divisionsvinnarna och tyvärr åkte ut i semifinal. Hade varit fett att få en championship ring som man får om man vinner.

Daniel i laget Billings Bulls i Montana, USA

En häftig upplevelse från Billings var när Daniel och hans kompis var lediga och kunde åka på hike, i Yellowstone national park, där var det en helt otrolig natur. En annan upplevelse som var häftig var när de var lediga från hockeyn i Binghamton, då kunde dom bara ta bussen in till New York City. Sedan innan dom skulle åka hem till Sverige gjorde de ett stopp i Las Vegas, tyvärr var det 21 års gräns så dom kom inte in på casinon och barer osv men det var ändå häftigt.

Efter ett år över andra sidan jordklotet kände han att det var dags att komma närmare familjen så han flyttade tillbaka till Sverige. Daniel ville fortfarande spela i ett bra lag men ändå ha nära hem så därför blev det Ulricehamns IF som blev destinationen. Med bil tar det endast 45 minuter och till en början blev det pendling men efter ett tag flyttade han till en lägenhet i Ulricehamn och började jobba som assistent på en skola. På kvällarna var det träningar och matcher med laget. Han stannade i Ulricehamn i ett år sedan kände han att det var dags att börja plugga. 

Daniel började studera på Jönköping University, närmare bestämt på JIBS och programmet han läste var International Management. Han flyttade dit och kände att han inte kunde hålla på med hockeyn på den nivå som han ville och samtidigt studera 100%, däremot finns det ett lag på högskolan där dom som studerade också kunde spela. Dom träffades en gång i veckan och tränade utan några krav. Det var okej att gå ut och festa på aka en onsdag för att sedan vara lite sliten på träningen på torsdagen, detta var en av de roligaste upplevelserna med högskolan. Dom fick möta andra högskolor och matcherna som var extra roliga var mot Lund och Chalmers eftersom Jönköping University vann mot dom.

Utöver hockeyn var jag också aktiv i andra föreningar, i JSA, Spring Inspiration, Jubel och var självklart kolloambassadör.

Tyvärr bröt Corona ut när Daniel skulle åka iväg till Milano och studera på Bocconi University, därför fick han läsa på distans från Sverige med hjälp av zoom.

Det funkade helt okej även om jag hade velat vara där såklart. Jag jobbade också en hel denhär tiden så det löste sig bra. Jag gjorde även comeback i Blue Riders hemma i Falköping vilket också var kul. Skolan var bra och hade roligare utbud av kurser än JIBS så jag läste mer om digitaliseringen och digitala affärsmodeller vilket är det jag läser idag på Copenhagen business school. 

Daniel aktiv i JSA

Efter tre års avklarade studier kände Daniel att han ville läsa vidare, så han sökte olika masterprogram och kom in i Köpenhamn. Han bor där nu och studerar sin master i Business Administration & E-Business. JIBS har gett Daniel en bra utbildning och förberett honom väl eftersom han nu studerar på en annan väldigt högt rankad skola. Anledningen att han valde att studera vidare i Danmark var att han ville testa på något nytt och något som är lite större än Jönköping. Möjligheterna till jobb är också bättre eftersom det finns större företag där. Det är ingen jättestor skillnad mot att plugga i Sverige och Danmark mer än att omgivningen är annorlunda och det är lite dyrare. Klassen är fortfarande internationell såsom den var på JIBS med. Efter utbildningen är klar i Köpenhamn kommer han också att söka jobb där.

Daniel på sin gata i Köpenhamn


Daniel har fått träffa Drottning Silvia när han var 15 år gammal, det var en tävling med många olika frågor och den som vann var mest allmänbildad i sitt län. Denna tävling hölls i alla län och Daniel blev bäst i Västra Götaland. Detta innebar att han och andra elever från olika län fick åka till Stockholm och vara med under nobelprisutdelningen. Dom fick äta middag och även ta emot ett pris av drottningen på drottningholms slott.

Den upplevelsen var kul, men man var lite nervös. Man var tvungen att tilltala drottningen som ers majestät och det är ju inget man gör med kompisarna. Hon var trevlig, lite kortare än jag tänkt mig men hon är duktig på att kallprata eftersom hon får göra det endel.

Daniel träffar Drottning Silvia och tar emot pris här

Daniel känner att han har hunnit göra väldigt mycket och det är något han är stolt över, han har alltid vågat att ta chanser. Han har fått höra mycket från vuxna hur de har ångrat att de inte gjort något vare sig det gäller plugg, eller jobb, sport osv. Han försöker och vill inte bli som dom, han vill inte känna att han kommer ångra att han inte tog den chansen så får han en chans tar han oftast den också.

Daniel fintar bort sina motspelare med pucken

Related posts