Nyheter 

Passion är alltid passion

Bild: Isabell Karlsson

Isabell Karlsson är 24 år och bor i Nässjö. Hon har dansat sedan ung ålder och kände direkt att det var något hon skulle brinna för. Men passionen försvann i vissa stunder, speciellt när det blev tufft och när det fanns tvivel hos henne. När hon var redo att släppa dansen var det inte som hon förväntade sig. – Vad gör jag nu när det inte finns längre, säger Isabell.

Isabell Karlsson hade testat på massa olika aktiviteter, men inget passade just henne. Det var inte förens hennes kompis sa till henne att de skulle testa dansa jazz. Då visste hon inte vad det var, men snart fick hon veta att det var något för henne.

Från den första lektionen, japp, this is my life call.

Isabell var 13 år när hon började ta danslektioner på kulturskolan i Nässjö. Hon gick där tills hon började på gymnasiet. Under sin gymnasietid gick hon på estetdansprogrammet på Per Brahe i Jönköping. Där hade hon en danslektion om dagen, hon läste estetämnen som dansteori och danshistoria samt andra kärnämnen som matematik och svenska. Isabell berättar att under sitt tredje år fanns det kvällsklasser som hölls av Amanda Waern, som var en tidigare Per Brahe elev och som även hade dansat i Amerika.

Det här vill jag göra, hon blev min inspiration.

Det var under sista terminen på gymnasiet som Isabell åkte till Stockholm för att göra sin audition för Ballettakademien. Då var hon inte säker på vad hon ville med dansen, men hon sökte för att se om hon skulle bli antagen eller inte. Hon blev antagen.

Det var ingen tvekan om saken, då flyttar jag upp till Stockholm.

Utbildningen på Balettakademin var tre år. Varje dag, från klockan nio till fem på eftermiddagen var det bara dans som gällde på agendan. Allt från ballettklasser till fysträningar. Det var även under denna tid som det var tufft för Isabell. Det förekom mycket tvekande och tvivel hos henne.

Tänkte om man var tillräckligt bra, om man tyckte det var värt att jobba så hårt för en sån osäker bransch.

Bild: Isabell Karlsson

Isabell berättar att hon hittills höll på med dansen för att hon tyckte det var kul, men när dansen blev hennes vardag samt den pressen som fanns, försvann den känslan. Sista året på Balettakademin tänkte Isabell att hon skulle sluta med dansen efter utbildningen. Stockholm var inte heller staden som passade henne. Hon trivdes inte alltid vad hon gjorde eller vart hon var, men när hon slutade skolan var det bara ett tomrum kvar, berättar Isabell. Det enda hon hade gjort under de senaste tre åren var att dansa varje dag.

Vad gör jag nu när det inte finns längre.

Isabell tog examen från Balettakademin 2019 och då låg det en tjänst som danslärare ute på Kulturskolan i Nässjö. Isabell tänkte att hon tidigare har varit på platsen, en plats som hon trivdes bra på och bestämde sig för att testa söka till tjänsten. När hon fick jobbet kom all hennes dansglädje tillbaka. Hon var glad att komma tillbaka till sin hemstad, en plats där hon hade sina vänner och där hon mådde bra samt att få kunna jobba heltid med dans.

Som danslärare hade hon ett eget ansvar, över planering och för klasserna. Hon hade 14 klasser i veckan, från åldern åtta år till gymnasiet. Isabell berättar att hennes dagar brukade börja med att träna själv. Det kunde vara att gå till gymmet eller att träna i danssalen. Sedan var det planering att göra inför danslektioner och föreställningar. Danslektionerna hölls senare på eftermiddagen och då hade hon två till tre lektioner per kväll. Som danslärare handlade det om att ägna mycket tid till att skapa eget, vilket Isabell uppskattade med sitt jobb.

Får bestämma det och sen att få lära ut och mötas i det med alla som kom till klasserna, det var en jättehäftig känsla.

Vid sidan av undervisningen har Isabell haft egna projekt för att fortsätta med sitt egna dansade på scen. Samtidigt hade hon fått jobb i omgångar på Spira Kulturhus i Jönköping för att hjälpa till i deras produktioner. Då kom även idén om att starta upp ett danskompani hos Camilla Ekelöf, konstnärlig chef för unga Spira och dans, som Isabell hade haft kontakt med sen hon slutade på Balletakademien. Det var då hon blev förfrågad om hon ville ha en tjänst där. Isabell berättar att det var ett svårt beslut då hon hade redan ett jobb som hon trivdes med och tyckte om, men hon kände att hon ville vara modig och våga ta chansen för att se vad som händer. Att få dansa mycket själv och att få stå på scen, hade Isabell längtat efter.

Ett sånt erbjudande får man kanske bara en gång i livet.

Isabell tränar i danssalen

Nu jobbar Isabell på Spira Kulturhus i Jönköping som repetitör och dansare. I det nystartade danskompaniet finns fyra andra dansare som lär sig olika föreställningar under året för att sedan visa upp dem. Som dansare är Isabell med i föreställningarna, men som repetitör är hon koreografens högra hand. Koreografer är den som utformar dansen och Isabells ansvar är att dokumentera allt och att kunna alla delar av en föreställning. Om någon känner sig osäker, ska Isabell kunna svara på det och hålla sig till koreografens version.

En dag på Spira börjas klockan tio på förmiddagen med en uppvärmningsklass, ibland kan hon själv hålla i den. Resten av dagen består av repetitioner från klockan elva till fem på eftermiddagen. Repetitionerna handlar om att skapa material, lära sig materialet och jobba tills man får en produkt som dem är nöjda med för att sedan repetera allt tills det ska visas på scen, berättar Isabell.

Isabell finner skillnader mellan att vara dansare och danslärare. Men hon föredrar båda för att bli riktigt glad. Som danslärare handlade det mer om eget ansvar och att planera själv för att få saker att hända. När hon undervisade kände hon att hon fick mycket tillbaka från eleverna. På Spira handlar det mer om samarbete och att hon själv får utföra dansen. Hon märker även att kroppen slits mer när hon dansar själv. För att ta hand om sin kropp föredrar Isabell att ha gymträning vid sidan av dansen, gå på massage regelbundet och äta massor av mat.

Det finns många fördelar med dansen, berättar Isabell. Hur man kan uttrycka sig och känna från musiken och kroppen samt att det är en allsidig träningsform. Hon berättar även hur dansen kan forma en, göra en stark och nyfiken. Dansen har fått henne att bli modig och våga på sig nya saker, men även hur hon har blivit självsäker medan nackdelarna finns när dansen blir ett yrke. Då det kan bli skadligt och att det sliter på kroppen. Isabell berättar att det är svårt att hålla dansen på en balanserad nivå när man jobbar med det, och därför är det viktigt att kliva åt sidan ibland.

Framtida föreställningar för Isabell är bland annat från hennes eget danskompani. Tillsammans med sin klasskompis från Balettakademin skapar de dansföreställningar för barn och unga. Nu turnerar dem runt med sin föreställning ”I en skog”, som handlar om barns relation till naturen. ”2D”, är en annan föreställning som är endast inspelad, men Isabelle hoppas på att de kan även turnera runt med den. Med Spira kommer en jazzföreställning som heter ”POW” att spelas slutet av februari i Jönköping och Värnamo.

Related posts